Sammanfattning

Indikatorerna på målområdet en god levnadsstandard innefattar barnens familjers ekonomiska situation, om barn berörts av vräkning och om barn har tillgång till ett eget rum i bostaden. Det finns flera sätt att mäta den ekonomiska situationen på och måtten kompletterar varandra. 

Ekonomi analys

Ekonomisk utsatthet
Under år 2014 levde 20 procent av alla barn i familjer som var ekonomiskt utsatta. Andelen barn i ekonomiskt utsatta familjer har ökat i Sverige sedan 1990-talet, men har under de senaste fem åren varit konstant. Familjernas ekonomiska situation ser olika ut beroende på familjens sammansättning, föräldrarnas utbildningsnivå och familjens bakgrund och vistelsetid i Sverige. Till exempel var 41 procent av de barn som lever med ensamstående mammor ekonomiskt utsatta 2014. Samma år levde ungefär hälften av alla barn med utländsk bakgrund i ekonomisk utsatthet.

Familjer som saknar kontantmarginal
När hushållens tillgång till kontantmarginal undersöks visar det sig att nästan hälften av de familjer som är ekonomiskt utsatta saknar kontantmarginal. Vart tionde barn levde år 2012 i en ekonomiskt utsatt familj som också saknade kontantmarginal. Med begreppet menas möjlighet att inom en månad kunna betala en oväntad utgift på 8 000 kronor utan att låna eller be om hjälp.

Låg inkomststandard
Andelen barn som levde i familjer med låg inkomststandard år 2014 var 9 procent och har varit relativt stabil under den senaste femårsperioden. Det är framförallt barn med utländsk bakgrund och kort vistelsetid i Sverige samt barn vars föräldrar har förgymnasial utbildning som lever i familjer med låg inkomststandard. Även barn till ensamstående mödrar och barn med flera syskon lever i större utsträckning med låg inkomststandard.  

Långvarigt ekonomiskt bistånd
Andelen barn som lever i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd (tidigare socialbidrag) har de senaste fem åren varierat mellan 2,6 procent och 2,9 procent. År 2015 levde omkring 52 500 barn (2,6 procent) i familjer med långvarigt ekonomiskt bistånd.

Eget rum
Andelen barn med utrymme för eget rum har varit relativt oförändrad den senaste femårsperioden och år 2015 hade 74 procent utrymme för eget rum. Man utgår då från bostadens och familjens storlek och förutsätter att föräldrarna delar rum. I trångbodda familjer prioriteras ofta eget rum för de äldre barnen genom att föräldrarna bor i vardagsrummet eller att yngre syskon delar rum. Så när barnen själva får frågan om de har eget rum blir andelen högre.

Vräkning
Andelen barn som berörs av vräkning har minskat under den senaste femårsperioden, från 34 barn per 100 000 år 2010 till 19 barn per 100 000 2016. En barnfamilj definieras som ensamstående eller sammanboende föräldrar med minderåriga barn som de bor tillsammans med minst 30 dagar per år, även barn som bor växelvis och umgängesbarn inkluderas. Andelen barn som berörs av vräkning varierar mellan länen, från ungefär 0 till 46 barn per 100 000.   

Analys
Sammantaget visar indikatorerna på i stort sett oförändrade nivåer under de senaste fem åren. Däremot har andelen barn som berörs av vräkning gått ned.

Inom målområdet finns det också skillnader mellan olika grupper av barn. Flera av indikatorerna visar att barn med ensamstående föräldrar, barn vars föräldrar har låg utbildning, barn i arbetarhushåll, barn med flera syskon och barn med utländsk bakgrund har en lägre levnadsstandard. 

Flera av indikatorerna visar att de yngsta barnen generellt har en lägre levnadsstandard. Det är en högre andel barn som är 0-5 år som lever i familjer med låg inkomststandard och i ekonomiskt utsatta familjer. Det är också vanligare att yngre barn berörs av vräkning.